1. Vi gå över daggstänkta berg, fallera,
som lånat av smaragderna sin färg, fallera,
//: och sorger ha vi inga, våra glada visor klinga,
när vi gå över daggstänkta berg, fallera.://

2. De gamla och kloka må le, fallera,
vi äro ej förståndiga som de, fallera.
//: Men vem skulle sjunga om våren den unga,
om vi vore kloka som de? Fallera.://

|1    |5    |
|5    |1    |
|:4  |1    |
|5    |1  :|

|1    |5    |
|5    |1    |
|:4  |1    |
|5    |1  :|

3. O, mänskor, förglömmer er gråt, fallera,
och kommer och följer oss åt! Fallera.
//: Si, fjärran vi gånga att solskenet fånga.
Ja, kommer och följer oss åt! Fallera.://

4. Så gladeligt hand uti hand, fallera,
nu gå vi till fågel Fenix’ land, fallera.
//: Till det sagoland, som skiner av kristaller och rubiner.
Nu gå vi till fågel Fenix’ land, fallera.://